Review: Bitch Slap
Bitch Slap
Genre: Action/Komedi
Regi: Rick Jacobson
Medverkande: Julia Voth, Erin Cummings, America Olivo, Michael Hurst
Längd: 109 minuter
Från: 15 år
Då och då beskådar jag filmer där förväntningarna har varit låga, men som ändå lyckas göra mig besviken. Ibland har det varit filmer som gått in i ena örat och ut ur det andra. Det finns däremot sällsynta fall av filmer där det inte finns någonting annat att göra än att plåga sig igenom de ändlösa minuterarna för att i slutändan stolt kunna säga: ”Jag klarade det...!”
Bitch Slap var en av dessa. Jag skulle kunna knäcka fingrarna, öka växeln och skriva sidor om vad som är fel med Rick Jacobsons ”pojkdrömsprojekt”, men då skulle jag bara göra filmen en tjänst. Faktum är att människor får tolka denna film precis som de själva vill, men i slutändan kan inget annat mer sägas än att Bitch Slap är ett skamfullt B-filmsprojekt som inte ens skulle hamna på pappret från första början.
Vad handlar filmen om då? Handlingen, om jag nu vågar kalla det så; tre stygga tjejer reser till ett avlägset gömställe i öknen för att stjäla 200 miljoner dollar i diamanter från en hänsynslös gangster. Vad filmens skapare däremot lägger ner storyn på är fem minuter av den totala längden och fyller upp resten av tiden med slow-motion sekvenser på svettiga lår och tajta byster (vilket, tro mig, täcker nästan halva tiden), poänglösa stridssekvenser, hångel och oralsex. Det finns till och med ett ögonblick där de tre huvudrollskaraktärerna kastar vatten på varandra, efter att en av dem har påpekat att det var så väldigt varmt. Och då råkade det bara stå ett par vattenhinkar precis bredvid...
Andra kritiker har ställt sig bakom filmen och sagt i dess försvar att Bitch Slap är en hyllning för B-filmsgenren och att den aldrig är menad att tas seriös. Problemet är fortfarande att en film som inte ska tas seriöst måste fortfarande ha något som driver filmen framåt, något som underhåller tittaren, en röd tråd eller åtminstone en story som kan överleva längre än vad det tar att koka kaffe. Kalla Bitch Slap vad du vill, men filmen kan inte ens stå på sina egna fötter.
Vad vill Bitch Slap egentligen säga? Varför existerar den ens? Filmen anspelar på varje tonårspojkes dröm; svettiga och oljiga storbröstade kvinnor med vapen, svärd och explosioner i bakgrunden, lesbiskt sex och krystade dialoger med ett tungt soundtrack. Jag kan ärligt erkänna att jag hade blivit underhållen av detta, om det nu inte råkade vara att Jacobson helt och hållet förlorade greppet om vad han höll på med. Ser man även tillbaka på vad denna man bland annat tidigare regisserat så blir saker mycket klarare; sex avsnitt She Spies (en serie om tre väldigt slimmade kvinnospioner), tolv avsnitt av Baywatch, tolv avsnitt från Xena: Warrior Princess. Mer än så behöver inte nämnas innan man förstår att det finns ingen substans i denna karls kreativitet. Se hellre Death Proof av Quentin Tarantino, även om jag personligen inte tycker om filmen så är den Citizen Kane i jämförelse med Bitch Slap.
Önskar verkligen att de tre kvinnor som spelade huvudrollerna skäms hela vägen till graven och att Rick Jacobson aldrig mer får sätta sig i regissörsstolen eller ens komma i närheten av en skrivmaskin och kan då riskera att förgifta bioduken med ännu ett fiasko.
Betyg:
En recension av Sebastian Castro
